TotallyWired

TJA! Känner mig lite handikappad här i min stuga, för det första så har girigbukarna på tele2 kapat hastigheten på mitt mobila bredband. Det här medför att det är otroligt enerverande att skriva blogginlägg som är lite givande. Då all form av surfande för med sig en väntetid på två till tre minuter så vill man gärna slå huvudet i väggen. Då all form av stream och download tar 25 minuter till en evighet så vill man hugga av sig sin egen arm. Att man även ska arbeta elva dagar (nu nio dagar kvar) i rad hjälper inte till. Hur som så har jag iaf åtta saker jag vill skriva om men det får vänta tills det antingen blir juni eller då jag får åka hem till Göteborg.

Trots allt så har jag och min kompis fått lite motivation till att skriva något fint:



Han heter Gösta (gubbnamn som sig bör) och är mer emotionell än Bright Eyes på hösten.

Fabulous  Muscles!



Under 2004 då den postmoderna neoindie-vågen spottar ut tusentals kopior så kommer xiu xiu med ett av historiens bästa(värsta) feel-bad -album! Som vanligt så är Xiu Xiu:s musik någon kaotisk blandning av low-res electro, flamboyant synth pop och experimentell rock. Även om musiken varierar under albumets gång så finns det en röd tråd, en helhelt som når fram till lyssnaren på Fabulous Muscles. Sen kan man väl tillägga att tack vare att Fabulous Muscles inte är lika noise:ig som tidigare album, så är det lite lättare att ta sig an Jamie Stewart's texter. Det är trots allt hans röst och hans texter som tar det här albumet ett steg längre.

Fabulous Muscles är ett LÄSKIGT och gripande album, det är absolut något utöver det vanliga. Jamie Stewart sjunger, skriker och viskar fram texter om nekrofili, förlorad kärlek, incest, liv utan framtid och disfunktionella familjer.
Först ut så ska ni få lyssna på låten "I Luv the Valley OH", det känns som att du är fast i en David Lynch -film med ett trasigt hjärta!:

I won't rest until I don't care
I won't rest until I forget about it

I won't rest,
while you break my will
Je t’aime the valley



Det är lite svårt att välja låtar, det här är ett album som kräver av lyssnaren att man lyssnar från början till slut. Ska försöka förmedla en liten sammanfattning, tar lite av alla de nyanser som existerar i Fabulous Muscles. Det här är titelspåret och det är nog så läskigt!



Kneeling down before the now familiar flesh,
Of your deformed penis.
Wigging out,
Before the unfamiliar flash,
Of my broken neck.

Fabulous muscles,
Cremate me,
After you cum on my lips.
Honey boy,
Place my ashes in a vase

Låten är läskig, romantisk och lite komisk samtidigt, det blir ännu bättre då Jamie väljer att enbart köra akustisk på just den här låten. Det finns en sån otrolig variation av känslor och intryck på albumet så det tar några lyssningar innan allt sjunker in. Här kommer sista låten jag postar och det är "Clowne Towne"

Up and down through what you thought would be your future
Became the dark reminder of
What a rash and inconsistent faith you had
In loving your true self and your true love



Som ni kanske märker så är det här ett mycket speciellt album och trots att det är så otroligt fint så kanske det inte alltid passar in vid alla sinneslag. Att lyssna på "Nieces Pieces" en vacker glad dag kan lätt sänka ens humör:

I can't wait to tell your grandpa made your mommy
play stripper while your uncle watched
I can't wait to tell you I punched your mommy in the chest
In front of her new friends
I can't wait till you realize mommy's heart is broken
I can't wait to watch you grow up around the people who broke it

Heidå - -;;

My life is measured by this glasse, this glasse
By all those little Sands that through passe
And see how they press, see how they strive, which shall
With greatest speed and greatest quickness fall
And see how they raise a little Mount, and then
With their own weight do level it again
But when they have all got thorough, they give over
Their nimble sliding downe, and move no more
Just such is man whose houres still forward run
Being almost finished 'ere they are begun;
So perfect nothings, such light blasts are we
That ere we are, ought at all, we cease to be

Do what we will, our hasty minutes fly
And while we sleep, what do we else but die?
How transient are our Joys, and how short their day!
They creep on towards us, but fly away
How stinging are our sorrows! Where they gain
But the least footing, there they will remain
And how groundless are our hopes, how they deceive
Our childish thoughts, and only sorrow leave!
and how real are our fears! They blast us still
Still rend us, still with gnawing passions fill;
How senseless are our wishes, yet how great!
With what toil we pursue them, and with what sweat!
Yet most times for our hurts, so small we seem
Like Children crying for some Mercury

And this gapes for Marriage, yet his fickle head
Knows not what cares wait on the Marriage bed
And this vowes Virginity, yet knows not what
Loneness, grief, and discontent attends that state
Desires of wealth anothers wishes hold
And yet how many have been choked with Gold?
This only hunts for honour, yet who shall
Ascend the higher, shall more wretched fall?
This thirsts for knowledge, yet how is it bought?
With many a sleepless night and racking thought
This needs will travel, yet how dangers lay
Most secret Ambuscados in the way
These triumph in their Beauty, though it shall
Like a pluck't Rose or fading Lilly fall

Another boasts strong armes, alas Giants have
By silly Dwarfes been dragged unto their grave
These ruffle in rich silk, though ne're so gay
A well plume'd Peacock is more gay than they
Poore man, what Art! A Tennis ball of Errour!
A ship of Glasse, toss'd in a Sea of terrour!
Issuing in blood and sorrow from the womb
Crawling in tears and mourning to the tomb!
How slippery are thy paths, and how sure thy fall
How art thou Nothing when thou art most of all?!?

Göteborg efter dagskneget, sista helgen på ett tag framöver zzzzzz;;;;.

The Mountain Goats är ett lo-fi, folk, indie whatever 'band'. När jag tänker efter så ska man nog inte kalla Mountain Goats för ett band. De flesta låtarna har John Darnielle spelat in själv med sin gitarr på en luffig boom box från wall-mart. Hur som så är John Darnielle otroligt flitig och har släppt otänkbart många kassetter och album sedan han började spela in. De flesta kassetterna är nu omgjorda till album, då jag räknar så har han hunnit släppa 15 album och 15 ep-skivor på 16 år. Nu är det även så att det alltid är nya låtar på varje album. Inte som vissa icke nämnda artister som lyckas släppa vissa låtar otroligt många gånger lite här och där.

Därför är det inte så svårt att förstå att Darnielle lyckas 'hinna' sjunga om nästan allt mellan himmel och jord. Det finns låtar om när man kokar ägg, pirater, Caesar och Lovecraft. Allt är dock inte helt och hållet slumpmässigt. Det finns några röda trådar som följer över flera album och ep-skivor. Ni kan leta efter låtar som börjar med "going to...", "songs for..." och "alpha". Dessa går att finna lite här och där.

Eftersom det finns så många album och på grund av att Mountain Goats är såpass jämna så går det i princip att tipsa om att lyssna på allt! Det finns sällan något som är dåligt eller som inte är värt att lyssna på. På varje album finner man intressanta låtar och vid olika sinneslag, vid olika tillfällen så upptäcker man nya favoriter. Vissa album flyter bara med och underhåller ditt undermedvetna eller placerar en viss stämning.

Hur som så tänkte jag tipsa om några fina album som man kan börja med. Först ut är ett album som ni redan hört lite av här på bloggen. Hade ett mini-inlägg med låten 'The Best Ever Death Metal Band In Denton' som är från ett albumet som heter 'All Hail West Texas'. Darnielle beskriver albumet på omslaget: "fourteen songs about seven people, two houses, a motorcycle, and a locked treatment facility for adolescent boys." Bara den beskrivningen gör att man måste lyssna, otroligt fint! Här är en annan fin låt från All Hail West Texas - 'Source Decay'



'We Shall All Be Healed', tänkte blanda lite mellan gamla, halvnya och det senaste albumet. We shall all be healed, är ett album som är från mitten av 2000-talet. Plattan är inte så värst lo-fi, kanske det första om jag minns rätt. Det är dock ett av de starkaste albumen från Mountain Goats. Albumet skiftar mellan rock-akustiska låtar som 'Palmcorder Yajna', till lugna sorgsna låtar som 'Mole'. Här är sista låten från 'We shall all be healed' - 'Pigs that ran straightaway into the water, triumph of' (skitfin låttitel, fanns dock inte så många låtar från plattan att välja mellan på yt)



Synd är det att det inte finns något klipp på 'Home again garden grove' fast här är liten teaser från den speciella texten;

I can remember when we were in high school
Our dreams were like fugitive warlords
Plotting triumphant returns to the city
Keeping Tec-9's tucked under the floorboards

Now we are practical men of the world
We tether our dreams to the turf
And cruise down these alleys for honey to feed them
Jellyfish riding the surf
Shoving our heads straight into the guts of the stove

Jag håller på att bli lite space-crazy här, det finns så många fina album. Tänkte skriva om det album som är min personliga favorit bland hela diskografin, 'Tallahassee'. Albumet handlar om en man och en hustru som flyttar till Tallahassee för att fly från sig själva och från varandra. Det hela slutar istället med att de dricka sig själva till döds. Albumet är inte genomgående sorgligt och fyllt med misär utan berättar både om topparna och dalarna i ett stormigt förhållande. - 'Southwood Plantation Road':

I've got you,
You've got whatever's left of me to get.
Our conversations are like minefields,
No one's found a safe way through one yet.

Hela albumet är som en perfekt roman där du enbart får läsa vissa delar och låta fantasin fylla i resten. Det finns en speciell känsla av ovanlig, ärlig kärlek och frustration som speglar låtarna på albumet. - 'Game shows touch our lives':

And I handed you a drink of the lovely little thing
On which our survival depends
People say friends don't destroy one another
What do they know about friends?

Sist ska ni få ett smakprov från albumet som hjälper till att knyta ihop allt med det jag har försökt att förmedla. Låten heter 'No Children' och hamnar någonstans mitt i storyn från albumet. Det är en otroligt fin, rolig och bitter låt om kärlek och död.



När allt kommer omkring så är nog 'Tallahassee' det ultimata Mountain Goats -albumet, det är lite dumt att säga så för det är inte värt att avskräcka någon när det finns så otroligt mycket mer som är fint. Sist ska jag tala om den senaste plattan; 'Heretic Pride'. Albumet är bra, det är fint och mysigt. Det håller en jämn känsla som byggs upp av stråkar, piano och en akustisk gitarr. Låtarna blandar verklighet med surrealism på ett mycket fint vis och många låtar kräver lite extra eftertanke. Det finns speciellt två låtar som står ut från resten som extra fina. Den första är "Autoclave":



Den andra låten heter något så fint som "Lovecraft In Brooklyn" och det är exakt vad den handlar om. Paranoia eller riktiga monster i Brooklyn, New York.

Someday somethings coming
From way out beyond the stars
To kill us while we stand here
It will store our brains in mason jar



SÅDÄR!

Jag börjar bli trött på att vänta på Modest Mouse kommande EP: "No One's First and You're Next". Det är sagt att EP:n ska innehålla låtar som var planerade till We Were Dead Before the Ship Even Sank, fast inte fick plats. Enligt bitter- Isaac Brock, så skulle dessa låtar vara bättre än de som fick plats på plattan, haha. Jaja vad ska man säga. Hur som så har EP:n blivit framskjuten flera gånger och nu är det sagt att den ska släppas i Augusti 2009. Några låtar har de redan spelat live och några har läckt ut, så vi som är lite obsessed av Modest Mouse har redan grävt fram och lyssnat på halva EP:n (*).

Autumn Beds
Guilty Cocker Spaniels
History
I've Got It All (Most)*
King Rat*
Satellite Skin*
Tie the Lake Down
The Whale Song*

Satellite Skin blir iaf första låten från EP:n som släpps som singel och den väntas komma om knappt två veckor (26:e maj). Här får ni lyssna på den då Modest Mouse var på late show och spelade den live:

Vid det här laget har väl alla redan hört Holy Fuck, tänkte ändå tipsa om dem för de som har missat. Det är perfekt mellow electronic för en slö dag mitt i veckan. Iofs så vänder och vrider musiken lite på hjärnan så intressant är det även fast det är relativt slappt. Holy Fuck är ett electro-kollektiv från Toronto, de är väl mest kända för deras live-spelningar där de försöker återskapa sin musik live med diverse instrument. Det kan bli ett rent kaos med 10 olika instrument som ska spelas och köras igång samtidigt.

Här är några fina låtar, en live och en studio så ni får smaka på hela kakan.

Uj, tänkte skriva om The Mountain Goats den här helgen men så blev det självklart inte. Jag hade även tankar på att skriva något skitbra om new york -hiphop fast det får också bli någon gång i veckan. Idag mår jag BRA och därför bryr jag mig inte så värst mycket, ska bjuda på lite skivtips på nya album iaf. Först ut är Heartless Bastards med deras senaste platta "The Mountain" (*tjing* *tjing* så passande). Heartless Bastards gör en fin blandning av blues och rock, jag tänker lite på PJ Harvey när jag hör deras debut. Ett annat plus är att de fick vara med i late show med David Letterman och alla vet att Letterman är lovely, är han galen eller är han ett geni? Här är en solo-akustiskt version av första spåret på skivan:



Kom på att den här låten behövs läggas upp också, ger kanske en bättre bild av hur albumet låter (skitfin, lyssna):



Andra albumet ni bör titta lite närmare på är The Pains of Being Pure at Heart med deras självbetitlade album. Behöver inte säga så mycket, fin pop som påminner om The Pastels!! AJA hela albumet är superfint, här är ett litet smakprov;



Sist men inte minst så borde ni kolla in Papercuts - You Can Have What You Want. Det nya albumet är deras tredje i ordningen och är ganska olikt de tidigare plattorna. Rent musikaliskt så liknar de varandra fast nya skivan är lite mer intensiv och lurig samtidigt. Jason Quever texter kommer krypande och stryper dig efter ett litet tag. Snart befinner du dig i en post-apokalyptisk värld full av lidande och galenskap. Finns inget smakprov så ni får lita på mitt ord, däremot kan ni få en liten länk till papercuts cover på CftPA - Baby it's you och den är fin!

HÄR

Tänkte skriva om ett band som antagligen kommer att bli det bästa som slår igenom 2009. På det speciella skivbolaget 4AD så finns det ett band som heter "The Big Pink".



Än så länge har The Big Pink enbart släppt två singlar, "Velvet" som kom för några veckor sedan och deras debut "Too young to love" 2008. Det är en fin blandning av postpunk-depression, indie och sen 2000tal-electro.



Som ni ser kan ni lyssna på båda singlarna i det här inlägget. Ska även tillägga att way out west som ser ut att bli den bästa festivalen i år har bokat in The Big Pink som klubbspelning. Det är något som ingen bör missa, första spelningen i Sverige innan genombrottet!11!1!!!!

Skiftet i kanalen tar livet av bloggen, därför det bara kommer upp små ris-korn och inget matigt. Här är en SUPERSERIÖS tribute till mig själv men även lite till J och till Michaela-döds för det är Manson;

Till helgen så kanske jag skriver om Mountain Goats. Här är en teaser på en av de få saker som räddar den här dagen.

(den är inte sarkastisk som många tror)



the best ever death metal band out of denton
will in time both outpace and outlive you

This'll never end, this'll never end, this'll never stop




And we're losing all touch, losing all touch Building a desert

I torsdags (valborg) så var jag och såg Casiotone for the painfully alone! Av någon mystisk men fin anledning så valde Owen Ashworth att spela på "teater durken". Teater durken var en lokal som låg någonstans vid nya varvet. Man fick va slug och gatsmart för att hitta dit, det gick inte helt smärtfritt. Hur som så var det ett ställe som låg vid havet bland en massa lagerbyggnader och det såg ut som en stor svartklubb.

Minnet från spelningen är inte helt klart, fast min mage minns att det var en fin spelning. Hjärnan kommer ihåg att han började med att spela lite gamla låtar solo. Några fina äldre pärlor som spelades var "you never call" och "tonight was a disaster". Lite senare så fick han sällskap av trummor, gitarr och ett piano som gömde sig någonstans i bakgrunden. Så spelade alla tillsammans låtar från nya albumet "VS. Children" och det var jättefint!

Kanske inte iaf, fast nästan. För mig iaf fast inte för er, jag har varit för tom. Varför är en bra fråga men nu ska jag tips om något fint. Jag hade en bra idé om att skriva något ambitiöst för en gång skull, det lär inte bli så ikväll kan jag lova. Fast håller ni kvar i fallskärmen så kanske, kanske så återkommer jag med något över det vanliga. Ikväll bli det ett musiktips som kommer att få er att göra en volt eller kanske inget alls. Det är en låt från Xiu Xiu senaste album "Women As Lovers". Ni förstår redan då ni hör albumtiteln att det är ett bra album. Låten som ska locka er att skaffa albumet heter "I Do What I Want, When I Want" och här får ni lyssna på den. Stäng av allt och va lite apatisk för en gångs skull. Det gör er gott, kanske..........................