Alla dansar utom dom fula dom får Gud att tugga på
Satt och lyssnade igenom lite lösa låtar och snubblade över en personlig klassiker. Det är en låt som Max Andersson har gjort tillsammans med Stefan Agaton för en av Max egna kortfilmer. Det sägs även att låten finns att hitta på vinyl, något som jag själv inte riktigt litar på. I alla fall så heter låten och filmen "Varför är det så mycket svart".
Vi kan ta förgivet att det är Max Andersson som har skrivit texten då hans säregna stil genomsyrar hela låten. För er som inte är helt bekanta med Max Andersson så är han en multikonstnär som bland annat har ritat pixy, regisserat kortfilmer som spikbebis och skapat bilbarn.
Jag har inte lyckats hitta låten så ni kan få höra den på något smidigt vis, fast här kommer den mycket speciella texten som sjungs över ett typiskt svensk ny-våg -sound.
Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls
Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr
På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Om ni har lust att se något som Max Andersson har skapat så rekomenderar jag hans musikvideo till The Cures post-punk -låt, "One Hundred Years":
Vi kan ta förgivet att det är Max Andersson som har skrivit texten då hans säregna stil genomsyrar hela låten. För er som inte är helt bekanta med Max Andersson så är han en multikonstnär som bland annat har ritat pixy, regisserat kortfilmer som spikbebis och skapat bilbarn.
Jag har inte lyckats hitta låten så ni kan få höra den på något smidigt vis, fast här kommer den mycket speciella texten som sjungs över ett typiskt svensk ny-våg -sound.
Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls
Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr
På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Om ni har lust att se något som Max Andersson har skapat så rekomenderar jag hans musikvideo till The Cures post-punk -låt, "One Hundred Years":
Kommentarer
Trackback
