It's ultraviolet...
Hmm rubriken sa nog er inget, aja.
God Help the Girl är en musikal-film som ska spelas in 2010. Anledningen till varför jag skriver om den här är för att musiken är skriven av Stuart Murdoch från Belle and Sebastian. Soundtracket från filmen släpps 23:e juni men går redan att få tag på. På skivan finns två gamla Belle-låtar med från senaste albumet (Act of the Apostle och Funny Little Frog). Resten av låtarna på soundtracket är nyskrivna och framförs delvis av fyra okända människor som vann en plats på en öppen audition. Murdoch sjunger själv på några låtar, samtidigt som han har tagit hjälp av Asya från Smoosh och Neil Hannon från the Divine Comedy.
Skivan är vardaglig, fin, smart och komisk. Trots att man inte hör Murdoch sedvanliga röst på alla spår så hör man att det är han som ligger bakom textförfattarskapet. Vissa låtar ger en känsla av att det är en ny Belle-skiva, tex: "Musicians, Please Take Heed" fast enbart för en liten stund. Det är trots allt något annorlunda, även om Belle-prägeln finns där. Det är dock inte något negativt för plattan är mycket bra och står bra på egna ben. Själv ser jag fram emot filmen!
Nu blir det något helt annat. Som några av er kanske har lagt märke till så är det nu 1:a Juni och Patrick Wolf släpper sitt nya album The Bachelor! Jag har just lyssnat igenom skivan en första gång, så det här blir något av mitt första intryck. Omslaget är dock allt för fult för att visas här, ni får själv söka på det om ni vågar.
Det är alltid lite jobbigt med förväntningar då det handlar om en artist som man uppskattar mycket. Patrick Wolf har ändå lyckats att släppa tre BRA men ändå olika album. Lycanthropy var RÅ, elektronisk och mörk men samtidigt pubertal som patrick wolf själv uttryckte sig om sitt första album. Det var en mycket, mycket speciell debut som på den tiden fick alla som lyckades upptäcka albumet att trilla av stolen. Då Wind in the Wires kom så hade han nästan helt släppt det elektroniska och fokuserade mer på sina folkmusik-influenser. Albumet kändes och lät som en regnstorm över en liten viktoriansk hamnby. Tredje och tills nu senaste albumet blev hans stora genombrott och det var väl trots allt lite mer popigt än tidigare verk. The Magic Position var dock mycket mer än bara ett pop-album, det var fullt av energi och samplade elektroniska beats. Samtidigt som han prövade något nytt så förde han med sig lite från sina två tidigare album.
Mitt första intryck av The Bachelor är mycket bra! Det gör mig glad i hela kroppen samtidigt som det får mig att rysa till lite då jag sitter i mörkret och lyssnar. Patrick Wolf blandar lite hej-vilt på nya skivan, det är allt av det gamla och mycket, mycket nytt. Det finns ett tempo som inte är popigt utan mycket starkare. Det byggs delvis upp av nya element som körer, verbala samplingar och nya folkmusik-instrument.
Albumet börjar med en virvelvind av ljud i form av det korta introt "Kriespiel" och för en direkt över till första riktiga spåret "Hard Times", lite sådär Dickens inspirerat. Det går inte att inte älska Patrick Wolf, låten förs med intensiva fioler och stråkar framför en fin pop-takt med gitarr och trummor. Utöver det här så tar Patrick Wolf i från tårna och levererar en underbar text med hela sin röst i takt med att låten byggs upp mer och mer. Ett bra exempel på hur PW lyckas blanda och föra ihop så otroligt många influenser är "Count of Casualty ". Det är lofi-syntar, stråkar, minimalistiska trummor och en kör. Om det är något spår man kan hoppa över så är det konstigt nog singeln "Vulture". Det är lite som en motsvarighet till Money på Dark Side of the Moon. Med andra ord att det "krävs" en singel och så görs det en singel, vilket sedan inte alls passar in med albumet som helhet. Ska nog sluta prata om låtar nu, albumet har det mesta och det är mycket mycket bra. SKAFFA, LYSSNA.
God Help the Girl är en musikal-film som ska spelas in 2010. Anledningen till varför jag skriver om den här är för att musiken är skriven av Stuart Murdoch från Belle and Sebastian. Soundtracket från filmen släpps 23:e juni men går redan att få tag på. På skivan finns två gamla Belle-låtar med från senaste albumet (Act of the Apostle och Funny Little Frog). Resten av låtarna på soundtracket är nyskrivna och framförs delvis av fyra okända människor som vann en plats på en öppen audition. Murdoch sjunger själv på några låtar, samtidigt som han har tagit hjälp av Asya från Smoosh och Neil Hannon från the Divine Comedy.
Skivan är vardaglig, fin, smart och komisk. Trots att man inte hör Murdoch sedvanliga röst på alla spår så hör man att det är han som ligger bakom textförfattarskapet. Vissa låtar ger en känsla av att det är en ny Belle-skiva, tex: "Musicians, Please Take Heed" fast enbart för en liten stund. Det är trots allt något annorlunda, även om Belle-prägeln finns där. Det är dock inte något negativt för plattan är mycket bra och står bra på egna ben. Själv ser jag fram emot filmen!
Nu blir det något helt annat. Som några av er kanske har lagt märke till så är det nu 1:a Juni och Patrick Wolf släpper sitt nya album The Bachelor! Jag har just lyssnat igenom skivan en första gång, så det här blir något av mitt första intryck. Omslaget är dock allt för fult för att visas här, ni får själv söka på det om ni vågar.
Det är alltid lite jobbigt med förväntningar då det handlar om en artist som man uppskattar mycket. Patrick Wolf har ändå lyckats att släppa tre BRA men ändå olika album. Lycanthropy var RÅ, elektronisk och mörk men samtidigt pubertal som patrick wolf själv uttryckte sig om sitt första album. Det var en mycket, mycket speciell debut som på den tiden fick alla som lyckades upptäcka albumet att trilla av stolen. Då Wind in the Wires kom så hade han nästan helt släppt det elektroniska och fokuserade mer på sina folkmusik-influenser. Albumet kändes och lät som en regnstorm över en liten viktoriansk hamnby. Tredje och tills nu senaste albumet blev hans stora genombrott och det var väl trots allt lite mer popigt än tidigare verk. The Magic Position var dock mycket mer än bara ett pop-album, det var fullt av energi och samplade elektroniska beats. Samtidigt som han prövade något nytt så förde han med sig lite från sina två tidigare album.
Mitt första intryck av The Bachelor är mycket bra! Det gör mig glad i hela kroppen samtidigt som det får mig att rysa till lite då jag sitter i mörkret och lyssnar. Patrick Wolf blandar lite hej-vilt på nya skivan, det är allt av det gamla och mycket, mycket nytt. Det finns ett tempo som inte är popigt utan mycket starkare. Det byggs delvis upp av nya element som körer, verbala samplingar och nya folkmusik-instrument.
Albumet börjar med en virvelvind av ljud i form av det korta introt "Kriespiel" och för en direkt över till första riktiga spåret "Hard Times", lite sådär Dickens inspirerat. Det går inte att inte älska Patrick Wolf, låten förs med intensiva fioler och stråkar framför en fin pop-takt med gitarr och trummor. Utöver det här så tar Patrick Wolf i från tårna och levererar en underbar text med hela sin röst i takt med att låten byggs upp mer och mer. Ett bra exempel på hur PW lyckas blanda och föra ihop så otroligt många influenser är "Count of Casualty ". Det är lofi-syntar, stråkar, minimalistiska trummor och en kör. Om det är något spår man kan hoppa över så är det konstigt nog singeln "Vulture". Det är lite som en motsvarighet till Money på Dark Side of the Moon. Med andra ord att det "krävs" en singel och så görs det en singel, vilket sedan inte alls passar in med albumet som helhet. Ska nog sluta prata om låtar nu, albumet har det mesta och det är mycket mycket bra. SKAFFA, LYSSNA.
Kommentarer
Trackback
