TotallyWired

Om fem dagar så släpper det kritikerrosade och hypade new york -bandet, The Pains of Being Pure at Heart sin nya EP. Som väntat så läckte den ut i förtid och därför kan jag recensera den idag!

EP;n börjar otroligt starkt med en låt som delar namn med EP;n. Den påminner mycket om den drömlika, mörka stämning som genomsyrar darklands av JAMC. Samtidigt så finns det ett popigt men minemalistiskt upbeat i låten som ackompanjerar stämningen otroligt väl. Även på den här releasen så är det svårt att fånga vad Kip Berman sjunger i låtarna. Lyssnar man noga så kan man dock höra massa underbara textrader, som den här tex: "Shitfaced, fumbling in a dark place, drinking in the last days, this street looks just like the next street, bumblefuck on repeat".

Efter den otroligt starka inledningen, så bjuds man helt plötsligt av ett överdistat gitarrsound som maler på i bakgrunden till deras sedvanliga trummor. Låten är något mer renodlat upbeat och sången drivs på i ett högre tempo. Den sötpopiga sångstilen korsar lite rockvibbar av välpolerad smuts.

Totalt så innehåller EP;n fem låtar varav den sista är en remix. Den bjuder på en blandning av lite olika stilar som samtidigt bakas in och kombineras väl av deras egna sound. Det känns helt enkelt som att den här mini-releasen kastar lite ny ved på hype-elden. Antagligen tillräckligt för att hålla den vid liv fram tills nästa fullängdsalbum. Det jag finner mest speciellt är trots allt låttexterna, Berman har tagit den biten till en ny nivå. Ska avsluta med att hylla just den första låten, den är för mig deras bästa låt hittills.