Today I'm the gunpowder in a continental bullet
Har inte känt mig så värst kreativ den här helgen så har inte blivit några inlägg. Tänkte dock skriva lite om två fina album som passar bra såhär på söndagskvällen. Dessa två album funkar perfekt för en sliten söndag då kroppen är död och sinnet ligger i koma.
Första albumet som jag tänkte tipsa om är "Endtroducing" av DJ Shadow. DJ Shadow gör en fin blandning av electronica och turntablism. Endtroducing är hans första album och det är även det första albumet någonsin som är helt skapat med hjälp av samplingar. DJ Shadow använde sig enbart av en AKAI MPC60 12-bit sampling/drum machine för att skapa hela albumet.
Det är lite otänkbart vilket arbete som ligger till grund för det här albumet. Utan att överdriva så måste DJ Shadow ha grävt sig igenom hundratals album för att hitta alla små pusselbitar som tillsammans bygger upp Endtroducing.
What Does Your Soul Look Like, representerar albumet i sin helhet ganska bra. Det är sån musik som får en att släppa sitt medvetande kring nuet och bara flyta iväg lite.
Det andra albumet är inte lika känt. Det heter "Soulhack" och är skapat av en svensk artist som kallar sig "Forss". Även det här albumet är elektronisk musik men det lutar sig mer åt downtempo och nu-jazz. Titelspåret från albumet representerar den elektroniska nu-jazzen ganska väl.
Det här är ett album som rymmer så mycket fin och speciell musik som samtidigt smälter ihop så bra. Ett exempel är låten "Journeyman" som är spoken word på ett lugnt elektroniskt beat.
Första albumet som jag tänkte tipsa om är "Endtroducing" av DJ Shadow. DJ Shadow gör en fin blandning av electronica och turntablism. Endtroducing är hans första album och det är även det första albumet någonsin som är helt skapat med hjälp av samplingar. DJ Shadow använde sig enbart av en AKAI MPC60 12-bit sampling/drum machine för att skapa hela albumet.
Det är lite otänkbart vilket arbete som ligger till grund för det här albumet. Utan att överdriva så måste DJ Shadow ha grävt sig igenom hundratals album för att hitta alla små pusselbitar som tillsammans bygger upp Endtroducing.
What Does Your Soul Look Like, representerar albumet i sin helhet ganska bra. Det är sån musik som får en att släppa sitt medvetande kring nuet och bara flyta iväg lite.
Det andra albumet är inte lika känt. Det heter "Soulhack" och är skapat av en svensk artist som kallar sig "Forss". Även det här albumet är elektronisk musik men det lutar sig mer åt downtempo och nu-jazz. Titelspåret från albumet representerar den elektroniska nu-jazzen ganska väl.
Det här är ett album som rymmer så mycket fin och speciell musik som samtidigt smälter ihop så bra. Ett exempel är låten "Journeyman" som är spoken word på ett lugnt elektroniskt beat.
The forcast is for a cold shoulder
Det känns som det är dags för mig att skriva om något nytt. Igår släppte CftPA (Casiotone for the Painfully Alone) sitt nya album "VS. Children".
Jag har gått och väntat på något nytt från CftPA sedan "etiquette" släpptes 2006. På det nya albumet har Ashworth släppt det mesta av sin gamla casiotone-synth och fokuserat mer på piano och orgel med den sedvanliga trummaskinen som uppbackning. Det genomgående temat för albumet följer namnet på skivan. Många låtar handlar om barn, relationer till föräldrar och uppväxt. Dock smyger Ashworth även in en del kriminalitet vilket är mest tydligt i spår nummer två: "Tom Justice, The Choir Boy Robber, Apprehended at Ace Hardware In Libertyville, IL".
Som vanligt är texterna mycket charmiga och man blir varm inombords när man lyssnar på plattan. Även om Ashworth har gått ifrån den mest basala lo-fi-känslan som präglade hans två första album så tycker jag att det nya soundet är mycket stimulerande. Det finns inget bättre än när en artist man uppskattar lyckas utveckla sin musik samtidigt som det fortfarande håller lika hög eller högre kvalité.
Hur som så är VS. Children ett komplett album. Det är så bra att jag inte känner för att skriva mer ingående kring låtarna innan ni hunnit lyssna genom albumet själva. Någon annan gång lovar jag att skriva ett mer djupgående inlägg om CftPA och då slinker även VS. Children in och kompletterar.
how harsh the herald angels sing
I've been puking my guts all morning
oh to bear the hex
of unfairer sex
it's difficult & it's boring
Jag har gått och väntat på något nytt från CftPA sedan "etiquette" släpptes 2006. På det nya albumet har Ashworth släppt det mesta av sin gamla casiotone-synth och fokuserat mer på piano och orgel med den sedvanliga trummaskinen som uppbackning. Det genomgående temat för albumet följer namnet på skivan. Många låtar handlar om barn, relationer till föräldrar och uppväxt. Dock smyger Ashworth även in en del kriminalitet vilket är mest tydligt i spår nummer två: "Tom Justice, The Choir Boy Robber, Apprehended at Ace Hardware In Libertyville, IL".
Som vanligt är texterna mycket charmiga och man blir varm inombords när man lyssnar på plattan. Även om Ashworth har gått ifrån den mest basala lo-fi-känslan som präglade hans två första album så tycker jag att det nya soundet är mycket stimulerande. Det finns inget bättre än när en artist man uppskattar lyckas utveckla sin musik samtidigt som det fortfarande håller lika hög eller högre kvalité.
Hur som så är VS. Children ett komplett album. Det är så bra att jag inte känner för att skriva mer ingående kring låtarna innan ni hunnit lyssna genom albumet själva. Någon annan gång lovar jag att skriva ett mer djupgående inlägg om CftPA och då slinker även VS. Children in och kompletterar.
how harsh the herald angels sing
I've been puking my guts all morning
oh to bear the hex
of unfairer sex
it's difficult & it's boring
Alla dansar utom dom fula dom får Gud att tugga på
Satt och lyssnade igenom lite lösa låtar och snubblade över en personlig klassiker. Det är en låt som Max Andersson har gjort tillsammans med Stefan Agaton för en av Max egna kortfilmer. Det sägs även att låten finns att hitta på vinyl, något som jag själv inte riktigt litar på. I alla fall så heter låten och filmen "Varför är det så mycket svart".
Vi kan ta förgivet att det är Max Andersson som har skrivit texten då hans säregna stil genomsyrar hela låten. För er som inte är helt bekanta med Max Andersson så är han en multikonstnär som bland annat har ritat pixy, regisserat kortfilmer som spikbebis och skapat bilbarn.
Jag har inte lyckats hitta låten så ni kan få höra den på något smidigt vis, fast här kommer den mycket speciella texten som sjungs över ett typiskt svensk ny-våg -sound.
Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls
Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr
På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Om ni har lust att se något som Max Andersson har skapat så rekomenderar jag hans musikvideo till The Cures post-punk -låt, "One Hundred Years":
Vi kan ta förgivet att det är Max Andersson som har skrivit texten då hans säregna stil genomsyrar hela låten. För er som inte är helt bekanta med Max Andersson så är han en multikonstnär som bland annat har ritat pixy, regisserat kortfilmer som spikbebis och skapat bilbarn.
Jag har inte lyckats hitta låten så ni kan få höra den på något smidigt vis, fast här kommer den mycket speciella texten som sjungs över ett typiskt svensk ny-våg -sound.
Min dröm har ingenstans att vara
ensam kvar vid väggens slut
Bakom soffan ligger mamma
och ser hur negrerna rinner ut
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
Men bilderna vill inte skrika
Jag måste skära lite till
Jag spiller fast jag skär försiktigt
Det är inte farligt alls
Jag kramar om min mammas huvud
Grannen gnager på sitt golv
Det smakar inte som det brukar
Det smakar inte alls som förr
På natten leker alla gator
På bakgården står döda djur
Jag ska måla deras munnar
så dom kan skratta och le igen
På bio, om man sitter för nära duken
kan man försvinna i ett hål
Några kommer aldrig tillbaka
Dom ser ut som om dom inte fanns
Mina ögon kryper inåt
Jag ser en massa ord och kött
Mörkret gör så ont i ljuset
Det får gömma sig i mig
En del har skaffat stora hundar
som kan slicka stora sår
Alla dansar utom dom fula
dom får Gud att tugga på
Spindeln in min mage växer
Pappas bil har sprungit bort
Nu ska alla barnen brinna
Varför är det så mycket svart?
Om ni har lust att se något som Max Andersson har skapat så rekomenderar jag hans musikvideo till The Cures post-punk -låt, "One Hundred Years":
