Kafka hade inte heller så roligt.
Nu ska ni få lyssna på lite Lo-Fi, inte vilken Lo-Fi som helst. De beskrivs som "Three girls and a £1 microphone" och det är just vad det är. Är det uttänkt image, slumpen, glädje eller ännu ett steg i "DÅLIG-med-mening=bra" riktningen? Det spelar ingen roll tillslut, här får ni;
PENS - "HIGH IN THE CINEMA"
NUså! Sen när skiten slår fläkten och glasögonpojken på din lokala prettokrog pratar om PENS, så slipper du tycka om det per automatik.
PENS - "HIGH IN THE CINEMA"
NUså! Sen när skiten slår fläkten och glasögonpojken på din lokala prettokrog pratar om PENS, så slipper du tycka om det per automatik.
Virginia is almost sleeping
Nu är det "Michael Cashmore - The Snow Abides", en mini-lp som för mig mot hösten. Antony (Antony and the Johnsons) sjunger på alla låtar, David Tibet (Current 93) har skrivit alla texter och Michael Cashmore står för musiken.
(slut vid 2:15, därefter instrumental och tystnad)
(slut vid 2:15, därefter instrumental och tystnad)
Shitfaced, fumbling in a dark place
Om fem dagar så släpper det kritikerrosade och hypade new york -bandet, The Pains of Being Pure at Heart sin nya EP. Som väntat så läckte den ut i förtid och därför kan jag recensera den idag!
EP;n börjar otroligt starkt med en låt som delar namn med EP;n. Den påminner mycket om den drömlika, mörka stämning som genomsyrar darklands av JAMC. Samtidigt så finns det ett popigt men minemalistiskt upbeat i låten som ackompanjerar stämningen otroligt väl. Även på den här releasen så är det svårt att fånga vad Kip Berman sjunger i låtarna. Lyssnar man noga så kan man dock höra massa underbara textrader, som den här tex: "Shitfaced, fumbling in a dark place, drinking in the last days, this street looks just like the next street, bumblefuck on repeat".
Efter den otroligt starka inledningen, så bjuds man helt plötsligt av ett överdistat gitarrsound som maler på i bakgrunden till deras sedvanliga trummor. Låten är något mer renodlat upbeat och sången drivs på i ett högre tempo. Den sötpopiga sångstilen korsar lite rockvibbar av välpolerad smuts.
Totalt så innehåller EP;n fem låtar varav den sista är en remix. Den bjuder på en blandning av lite olika stilar som samtidigt bakas in och kombineras väl av deras egna sound. Det känns helt enkelt som att den här mini-releasen kastar lite ny ved på hype-elden. Antagligen tillräckligt för att hålla den vid liv fram tills nästa fullängdsalbum. Det jag finner mest speciellt är trots allt låttexterna, Berman har tagit den biten till en ny nivå. Ska avsluta med att hylla just den första låten, den är för mig deras bästa låt hittills.
Poor sinner, no reason to lie
Tänkte dela med mig av en låt som all bör höra innan de dör;
En vacker dag lär jag skriva något fint om Chameleons.
En vacker dag lär jag skriva något fint om Chameleons.
Black-eyed
Skitbra favoritlåt, samt den bästa dansen av Susan.
http://www.youtube.com/watch?v=pTrO0Gh8P84
Harmful elements in the air
symbols crashing everywhere
Reaps the fields of rice and reeds
while the population feeds
Junk floats on polluted water
an old custom to sell your daughter
Would you like number 23?
Leave your yens on the counter please
Hong Kong Garden
Tourists swarm to see your face
Confuscius has a puzzling grace
Disorientated you enter in
unleashing scent of wild jasmine
Slanted eyes meet a new sunrise
a race of bodies small in size
Chicken Chow Mein and Chop Suey
Hong Kong Garden takeaway
Hong Kong Garden
http://www.youtube.com/watch?v=pTrO0Gh8P84
Harmful elements in the air
symbols crashing everywhere
Reaps the fields of rice and reeds
while the population feeds
Junk floats on polluted water
an old custom to sell your daughter
Would you like number 23?
Leave your yens on the counter please
Hong Kong Garden
Tourists swarm to see your face
Confuscius has a puzzling grace
Disorientated you enter in
unleashing scent of wild jasmine
Slanted eyes meet a new sunrise
a race of bodies small in size
Chicken Chow Mein and Chop Suey
Hong Kong Garden takeaway
Hong Kong Garden
Ensam i natt! Del ett i en svensk resa.
Det blev aldrig någon 'PUNK' i Sverige, den hann aldrig hit så att säga. Ebba Grön blev istället något som jag kallar för NEOproggare eller något mer ironiskt, postprogg. Den subkulturella stil som existerade kring den redan då döda punken från england anammades och kördes ännu en gång i torktummlaren. Ut kom dessa ovårdade ungar som inte var ett så stort hopp från den generation som National Teatern skrålade om. Ska inte jämföra kröken och rökat eller peka på att hår och kläd -mode alltid förändras. Att göra en cover på en klassisk progg-dänga vore väl nog.
Stark javisst, lutar sig tryggt mot ett starkt orginal, samtidigt som låten i sig passar som cover. Både sången och musiken har förändrats, den anpassar sig för att förmedla samma budskap på nytt, till en ny generation. På något vis måste Ebba Grön ha känt kopplingen själva vid den här tidpunkten. Det blev nämligen aldrig någon nämnvärd musikalisk koppling mellan den här typen av Svensk musik och den tidiga Engelska punkpunken. Istället blev det mer och mer påtagligt att det inte skulle bli någon punkpunk, inte någon form av slisksynthig new wave heller för den delen. Däremot gick det att finna spår av band som var tillräckligt musikaliskt, nära inpå för att kallas postpunk. Lika väl en liten liten uns av den tidiga britt-gothen.
Här har ni ett exempel på ett svenskt band som hade en musikalisk anknytning till PP och gothen.
Det är ganska exeptionellt, lyssnar man till gitarrljuden så är det svårt att missa liknelsen till brittisk tidig PP. Det är så osvenskt det kan bli. Samtidigt så är det något eget då de kombinerar det liknande gitarrljudet med rytmiska trummor istället för minemalistiska. Låten i sin helhet får mig att tänka på det hypnotiserande soundet i Joy Divisions låt Transmission.
Cortex - Jesus I Betong
Freddie Wadling som sagt, frontman i Cortex och en levande musiklegend från Göteborg. De av er som har sett filmen; "Tjenare Kungen" har redan hört Cortex, även om ni minns eller ej. I en scen så lyssnar en pretto-pojke, han som aldrig lyckas bli klar med sin roman, på låten "the freaks". Cortex startade 1980, dock hade Wadling 'gett den' med sitt tidigare band "liket lever". Det är även här jag startar min resa, det är här som PUNK-facklan tänds. Liket Lever släppte en singel med b-sida, samt att det existerar en live-inspelning som bootleg från sprängkullen 1979. Det här är "Hjärtats slag" vilket är b-sidan till den enda singeln; levande begravd. Lyssna till Wadlings röst, den är så intensiv! Just då, vid den tidpunkten blommade PUNK-känslan. Det är det här som får bandet att tända och bära facklan först i Sverige.
Jag är självklart inte speciellt rättvis mot all musik här, men om det är mitt kalas så gråter jag om jag har lust med det. Därför fortsätter jag med vad som istället blev mer tydligt inom den svenska alternativa musikscenen. Jag talar om det som kallas för svensk nyvåg, det är inte på något vis en försvenskning av new wave -sliskeplast-synth. Det är mer som ett hopkok av de olika stilar som vid den här tiden formades i England.
Koket bestod av influenser från de flesta håll inom de nya och populära stilarna. Jag syftar här på svenska band som: Brända Barn, Kai Martin & Stick!, Camouflage (swe), Docent Död (docenterna), Dödens Lammungar, Reeperbahn, Rymdimperiet (tidiga imperiet), Tant Strul, TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern osv osv. Alla dessa band får otacksamt packas ihop till en hög. Varje band förtjänar en låt, det finns dock ingen plats här och nu. Jag har även med mening inte skrivit med band som Lustans Lakejer. Deras musik, redan år 1980 lät som en blandning av glammig synthslisk som flörtar med slager. Jag är fullt medveten om deras tanke bakom sin image, det ursäktar dock inte deras värdelösa musik. Här får ni något som tvärtemot lyckades med att indoktrinera den dåtida populärmusikens image, samtidigt som de skapade bra musik.
Sådär, i videon ser ni även lite av vad som komma skall. Olle Ljungström och de andra har klart och tydligt snott sin stil och image från den nya poprocken från england, det femenina men samtidigt manliga är kanske lite väl mycket moz. Utan att sträva allt för långt bort så kan vi även säga att det här är början till svensk pop som egen distinkt genre. Svensk popmusik under 90 och 00talet har förmodligen Reeperbahn att tacka som mest bland den svenska nyvågen.
Vad som är mer intressant är de band som för lågan vidare efter Liket och Cortex. Det existerar enligt mitt öra, två nämnvärda band som delar de svenska nyvåg-bandens inspirationskälla. Dessa band skapade musik som både liknade de som inspirerat, samtidigt som de tillförde något eget speciellt. Först ut är Ståålfågel, I den valda låten passar hans släpande stockholmsdialekt perfekt in tillsammans med texten och trumtakten. Det andra bandet är, Dom Dummaste och videon kommer från en live-spelning i stockholm. Ljudet i det här klippet är ganska uselt, dock bjuder videon på en liten inblick kring tiden då det begav sig och dess kreatörer.
Ska avsluta här med att nämna det band som fick namnge rubriken. Leather Nun eller lädernunnan som de en gång kallades, passar perfekt in som det sista band som jag fokuserar på. Leather Nun är något utöver det vanliga, deras musik har tom lyckats göra en ABBA-låt till något lyssningsbart. Borde säga att Leather Nuns spelar live på sticky fingers, Göteborg, lördag den 12:e. Här kommer låten "no rule", om smutsigt kunde beskriva musik så har ni det här.
Det blir en fortsättning någon gång snart, då plockar jag upp den röda tråden och flyttar till 90talet. PUNK är trots allt enbart en känsla som ett band har under ett ögonblick eller en kort period. Det har ingen koppling till musikstilen som senare definierat sig själv eller subkulturen. Det är känslan av att just då, just där så fanns PUNK helt plötsligt i någon form.
ASOCIAL, SABOTÖR
En fri individ ibland lyckade lik,
EN SNATTARE I ER LYCKOBUTIK
EN ARBETSSKYGG I ER LYCKOFABRIK
Stark javisst, lutar sig tryggt mot ett starkt orginal, samtidigt som låten i sig passar som cover. Både sången och musiken har förändrats, den anpassar sig för att förmedla samma budskap på nytt, till en ny generation. På något vis måste Ebba Grön ha känt kopplingen själva vid den här tidpunkten. Det blev nämligen aldrig någon nämnvärd musikalisk koppling mellan den här typen av Svensk musik och den tidiga Engelska punkpunken. Istället blev det mer och mer påtagligt att det inte skulle bli någon punkpunk, inte någon form av slisksynthig new wave heller för den delen. Däremot gick det att finna spår av band som var tillräckligt musikaliskt, nära inpå för att kallas postpunk. Lika väl en liten liten uns av den tidiga britt-gothen.
Här har ni ett exempel på ett svenskt band som hade en musikalisk anknytning till PP och gothen.
Det är ganska exeptionellt, lyssnar man till gitarrljuden så är det svårt att missa liknelsen till brittisk tidig PP. Det är så osvenskt det kan bli. Samtidigt så är det något eget då de kombinerar det liknande gitarrljudet med rytmiska trummor istället för minemalistiska. Låten i sin helhet får mig att tänka på det hypnotiserande soundet i Joy Divisions låt Transmission.
Cortex - Jesus I Betong
Freddie Wadling som sagt, frontman i Cortex och en levande musiklegend från Göteborg. De av er som har sett filmen; "Tjenare Kungen" har redan hört Cortex, även om ni minns eller ej. I en scen så lyssnar en pretto-pojke, han som aldrig lyckas bli klar med sin roman, på låten "the freaks". Cortex startade 1980, dock hade Wadling 'gett den' med sitt tidigare band "liket lever". Det är även här jag startar min resa, det är här som PUNK-facklan tänds. Liket Lever släppte en singel med b-sida, samt att det existerar en live-inspelning som bootleg från sprängkullen 1979. Det här är "Hjärtats slag" vilket är b-sidan till den enda singeln; levande begravd. Lyssna till Wadlings röst, den är så intensiv! Just då, vid den tidpunkten blommade PUNK-känslan. Det är det här som får bandet att tända och bära facklan först i Sverige.
Jag är självklart inte speciellt rättvis mot all musik här, men om det är mitt kalas så gråter jag om jag har lust med det. Därför fortsätter jag med vad som istället blev mer tydligt inom den svenska alternativa musikscenen. Jag talar om det som kallas för svensk nyvåg, det är inte på något vis en försvenskning av new wave -sliskeplast-synth. Det är mer som ett hopkok av de olika stilar som vid den här tiden formades i England.
Koket bestod av influenser från de flesta håll inom de nya och populära stilarna. Jag syftar här på svenska band som: Brända Barn, Kai Martin & Stick!, Camouflage (swe), Docent Död (docenterna), Dödens Lammungar, Reeperbahn, Rymdimperiet (tidiga imperiet), Tant Strul, TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern osv osv. Alla dessa band får otacksamt packas ihop till en hög. Varje band förtjänar en låt, det finns dock ingen plats här och nu. Jag har även med mening inte skrivit med band som Lustans Lakejer. Deras musik, redan år 1980 lät som en blandning av glammig synthslisk som flörtar med slager. Jag är fullt medveten om deras tanke bakom sin image, det ursäktar dock inte deras värdelösa musik. Här får ni något som tvärtemot lyckades med att indoktrinera den dåtida populärmusikens image, samtidigt som de skapade bra musik.
Sådär, i videon ser ni även lite av vad som komma skall. Olle Ljungström och de andra har klart och tydligt snott sin stil och image från den nya poprocken från england, det femenina men samtidigt manliga är kanske lite väl mycket moz. Utan att sträva allt för långt bort så kan vi även säga att det här är början till svensk pop som egen distinkt genre. Svensk popmusik under 90 och 00talet har förmodligen Reeperbahn att tacka som mest bland den svenska nyvågen.
Vad som är mer intressant är de band som för lågan vidare efter Liket och Cortex. Det existerar enligt mitt öra, två nämnvärda band som delar de svenska nyvåg-bandens inspirationskälla. Dessa band skapade musik som både liknade de som inspirerat, samtidigt som de tillförde något eget speciellt. Först ut är Ståålfågel, I den valda låten passar hans släpande stockholmsdialekt perfekt in tillsammans med texten och trumtakten. Det andra bandet är, Dom Dummaste och videon kommer från en live-spelning i stockholm. Ljudet i det här klippet är ganska uselt, dock bjuder videon på en liten inblick kring tiden då det begav sig och dess kreatörer.
Ska avsluta här med att nämna det band som fick namnge rubriken. Leather Nun eller lädernunnan som de en gång kallades, passar perfekt in som det sista band som jag fokuserar på. Leather Nun är något utöver det vanliga, deras musik har tom lyckats göra en ABBA-låt till något lyssningsbart. Borde säga att Leather Nuns spelar live på sticky fingers, Göteborg, lördag den 12:e. Här kommer låten "no rule", om smutsigt kunde beskriva musik så har ni det här.
Det blir en fortsättning någon gång snart, då plockar jag upp den röda tråden och flyttar till 90talet. PUNK är trots allt enbart en känsla som ett band har under ett ögonblick eller en kort period. Det har ingen koppling till musikstilen som senare definierat sig själv eller subkulturen. Det är känslan av att just då, just där så fanns PUNK helt plötsligt i någon form.
ASOCIAL, SABOTÖR
En fri individ ibland lyckade lik,
EN SNATTARE I ER LYCKOBUTIK
EN ARBETSSKYGG I ER LYCKOFABRIK
