Ensam i natt! Del ett i en svensk resa.
Det blev aldrig någon 'PUNK' i Sverige, den hann aldrig hit så att säga. Ebba Grön blev istället något som jag kallar för NEOproggare eller något mer ironiskt, postprogg. Den subkulturella stil som existerade kring den redan då döda punken från england anammades och kördes ännu en gång i torktummlaren. Ut kom dessa ovårdade ungar som inte var ett så stort hopp från den generation som National Teatern skrålade om. Ska inte jämföra kröken och rökat eller peka på att hår och kläd -mode alltid förändras. Att göra en cover på en klassisk progg-dänga vore väl nog.
Stark javisst, lutar sig tryggt mot ett starkt orginal, samtidigt som låten i sig passar som cover. Både sången och musiken har förändrats, den anpassar sig för att förmedla samma budskap på nytt, till en ny generation. På något vis måste Ebba Grön ha känt kopplingen själva vid den här tidpunkten. Det blev nämligen aldrig någon nämnvärd musikalisk koppling mellan den här typen av Svensk musik och den tidiga Engelska punkpunken. Istället blev det mer och mer påtagligt att det inte skulle bli någon punkpunk, inte någon form av slisksynthig new wave heller för den delen. Däremot gick det att finna spår av band som var tillräckligt musikaliskt, nära inpå för att kallas postpunk. Lika väl en liten liten uns av den tidiga britt-gothen.
Här har ni ett exempel på ett svenskt band som hade en musikalisk anknytning till PP och gothen.
Det är ganska exeptionellt, lyssnar man till gitarrljuden så är det svårt att missa liknelsen till brittisk tidig PP. Det är så osvenskt det kan bli. Samtidigt så är det något eget då de kombinerar det liknande gitarrljudet med rytmiska trummor istället för minemalistiska. Låten i sin helhet får mig att tänka på det hypnotiserande soundet i Joy Divisions låt Transmission.
Cortex - Jesus I Betong
Freddie Wadling som sagt, frontman i Cortex och en levande musiklegend från Göteborg. De av er som har sett filmen; "Tjenare Kungen" har redan hört Cortex, även om ni minns eller ej. I en scen så lyssnar en pretto-pojke, han som aldrig lyckas bli klar med sin roman, på låten "the freaks". Cortex startade 1980, dock hade Wadling 'gett den' med sitt tidigare band "liket lever". Det är även här jag startar min resa, det är här som PUNK-facklan tänds. Liket Lever släppte en singel med b-sida, samt att det existerar en live-inspelning som bootleg från sprängkullen 1979. Det här är "Hjärtats slag" vilket är b-sidan till den enda singeln; levande begravd. Lyssna till Wadlings röst, den är så intensiv! Just då, vid den tidpunkten blommade PUNK-känslan. Det är det här som får bandet att tända och bära facklan först i Sverige.
Jag är självklart inte speciellt rättvis mot all musik här, men om det är mitt kalas så gråter jag om jag har lust med det. Därför fortsätter jag med vad som istället blev mer tydligt inom den svenska alternativa musikscenen. Jag talar om det som kallas för svensk nyvåg, det är inte på något vis en försvenskning av new wave -sliskeplast-synth. Det är mer som ett hopkok av de olika stilar som vid den här tiden formades i England.
Koket bestod av influenser från de flesta håll inom de nya och populära stilarna. Jag syftar här på svenska band som: Brända Barn, Kai Martin & Stick!, Camouflage (swe), Docent Död (docenterna), Dödens Lammungar, Reeperbahn, Rymdimperiet (tidiga imperiet), Tant Strul, TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern osv osv. Alla dessa band får otacksamt packas ihop till en hög. Varje band förtjänar en låt, det finns dock ingen plats här och nu. Jag har även med mening inte skrivit med band som Lustans Lakejer. Deras musik, redan år 1980 lät som en blandning av glammig synthslisk som flörtar med slager. Jag är fullt medveten om deras tanke bakom sin image, det ursäktar dock inte deras värdelösa musik. Här får ni något som tvärtemot lyckades med att indoktrinera den dåtida populärmusikens image, samtidigt som de skapade bra musik.
Sådär, i videon ser ni även lite av vad som komma skall. Olle Ljungström och de andra har klart och tydligt snott sin stil och image från den nya poprocken från england, det femenina men samtidigt manliga är kanske lite väl mycket moz. Utan att sträva allt för långt bort så kan vi även säga att det här är början till svensk pop som egen distinkt genre. Svensk popmusik under 90 och 00talet har förmodligen Reeperbahn att tacka som mest bland den svenska nyvågen.
Vad som är mer intressant är de band som för lågan vidare efter Liket och Cortex. Det existerar enligt mitt öra, två nämnvärda band som delar de svenska nyvåg-bandens inspirationskälla. Dessa band skapade musik som både liknade de som inspirerat, samtidigt som de tillförde något eget speciellt. Först ut är Ståålfågel, I den valda låten passar hans släpande stockholmsdialekt perfekt in tillsammans med texten och trumtakten. Det andra bandet är, Dom Dummaste och videon kommer från en live-spelning i stockholm. Ljudet i det här klippet är ganska uselt, dock bjuder videon på en liten inblick kring tiden då det begav sig och dess kreatörer.
Ska avsluta här med att nämna det band som fick namnge rubriken. Leather Nun eller lädernunnan som de en gång kallades, passar perfekt in som det sista band som jag fokuserar på. Leather Nun är något utöver det vanliga, deras musik har tom lyckats göra en ABBA-låt till något lyssningsbart. Borde säga att Leather Nuns spelar live på sticky fingers, Göteborg, lördag den 12:e. Här kommer låten "no rule", om smutsigt kunde beskriva musik så har ni det här.
Det blir en fortsättning någon gång snart, då plockar jag upp den röda tråden och flyttar till 90talet. PUNK är trots allt enbart en känsla som ett band har under ett ögonblick eller en kort period. Det har ingen koppling till musikstilen som senare definierat sig själv eller subkulturen. Det är känslan av att just då, just där så fanns PUNK helt plötsligt i någon form.
ASOCIAL, SABOTÖR
En fri individ ibland lyckade lik,
EN SNATTARE I ER LYCKOBUTIK
EN ARBETSSKYGG I ER LYCKOFABRIK
Stark javisst, lutar sig tryggt mot ett starkt orginal, samtidigt som låten i sig passar som cover. Både sången och musiken har förändrats, den anpassar sig för att förmedla samma budskap på nytt, till en ny generation. På något vis måste Ebba Grön ha känt kopplingen själva vid den här tidpunkten. Det blev nämligen aldrig någon nämnvärd musikalisk koppling mellan den här typen av Svensk musik och den tidiga Engelska punkpunken. Istället blev det mer och mer påtagligt att det inte skulle bli någon punkpunk, inte någon form av slisksynthig new wave heller för den delen. Däremot gick det att finna spår av band som var tillräckligt musikaliskt, nära inpå för att kallas postpunk. Lika väl en liten liten uns av den tidiga britt-gothen.
Här har ni ett exempel på ett svenskt band som hade en musikalisk anknytning till PP och gothen.
Det är ganska exeptionellt, lyssnar man till gitarrljuden så är det svårt att missa liknelsen till brittisk tidig PP. Det är så osvenskt det kan bli. Samtidigt så är det något eget då de kombinerar det liknande gitarrljudet med rytmiska trummor istället för minemalistiska. Låten i sin helhet får mig att tänka på det hypnotiserande soundet i Joy Divisions låt Transmission.
Cortex - Jesus I Betong
Freddie Wadling som sagt, frontman i Cortex och en levande musiklegend från Göteborg. De av er som har sett filmen; "Tjenare Kungen" har redan hört Cortex, även om ni minns eller ej. I en scen så lyssnar en pretto-pojke, han som aldrig lyckas bli klar med sin roman, på låten "the freaks". Cortex startade 1980, dock hade Wadling 'gett den' med sitt tidigare band "liket lever". Det är även här jag startar min resa, det är här som PUNK-facklan tänds. Liket Lever släppte en singel med b-sida, samt att det existerar en live-inspelning som bootleg från sprängkullen 1979. Det här är "Hjärtats slag" vilket är b-sidan till den enda singeln; levande begravd. Lyssna till Wadlings röst, den är så intensiv! Just då, vid den tidpunkten blommade PUNK-känslan. Det är det här som får bandet att tända och bära facklan först i Sverige.
Jag är självklart inte speciellt rättvis mot all musik här, men om det är mitt kalas så gråter jag om jag har lust med det. Därför fortsätter jag med vad som istället blev mer tydligt inom den svenska alternativa musikscenen. Jag talar om det som kallas för svensk nyvåg, det är inte på något vis en försvenskning av new wave -sliskeplast-synth. Det är mer som ett hopkok av de olika stilar som vid den här tiden formades i England.
Koket bestod av influenser från de flesta håll inom de nya och populära stilarna. Jag syftar här på svenska band som: Brända Barn, Kai Martin & Stick!, Camouflage (swe), Docent Död (docenterna), Dödens Lammungar, Reeperbahn, Rymdimperiet (tidiga imperiet), Tant Strul, TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern osv osv. Alla dessa band får otacksamt packas ihop till en hög. Varje band förtjänar en låt, det finns dock ingen plats här och nu. Jag har även med mening inte skrivit med band som Lustans Lakejer. Deras musik, redan år 1980 lät som en blandning av glammig synthslisk som flörtar med slager. Jag är fullt medveten om deras tanke bakom sin image, det ursäktar dock inte deras värdelösa musik. Här får ni något som tvärtemot lyckades med att indoktrinera den dåtida populärmusikens image, samtidigt som de skapade bra musik.
Sådär, i videon ser ni även lite av vad som komma skall. Olle Ljungström och de andra har klart och tydligt snott sin stil och image från den nya poprocken från england, det femenina men samtidigt manliga är kanske lite väl mycket moz. Utan att sträva allt för långt bort så kan vi även säga att det här är början till svensk pop som egen distinkt genre. Svensk popmusik under 90 och 00talet har förmodligen Reeperbahn att tacka som mest bland den svenska nyvågen.
Vad som är mer intressant är de band som för lågan vidare efter Liket och Cortex. Det existerar enligt mitt öra, två nämnvärda band som delar de svenska nyvåg-bandens inspirationskälla. Dessa band skapade musik som både liknade de som inspirerat, samtidigt som de tillförde något eget speciellt. Först ut är Ståålfågel, I den valda låten passar hans släpande stockholmsdialekt perfekt in tillsammans med texten och trumtakten. Det andra bandet är, Dom Dummaste och videon kommer från en live-spelning i stockholm. Ljudet i det här klippet är ganska uselt, dock bjuder videon på en liten inblick kring tiden då det begav sig och dess kreatörer.
Ska avsluta här med att nämna det band som fick namnge rubriken. Leather Nun eller lädernunnan som de en gång kallades, passar perfekt in som det sista band som jag fokuserar på. Leather Nun är något utöver det vanliga, deras musik har tom lyckats göra en ABBA-låt till något lyssningsbart. Borde säga att Leather Nuns spelar live på sticky fingers, Göteborg, lördag den 12:e. Här kommer låten "no rule", om smutsigt kunde beskriva musik så har ni det här.
Det blir en fortsättning någon gång snart, då plockar jag upp den röda tråden och flyttar till 90talet. PUNK är trots allt enbart en känsla som ett band har under ett ögonblick eller en kort period. Det har ingen koppling till musikstilen som senare definierat sig själv eller subkulturen. Det är känslan av att just då, just där så fanns PUNK helt plötsligt i någon form.
ASOCIAL, SABOTÖR
En fri individ ibland lyckade lik,
EN SNATTARE I ER LYCKOBUTIK
EN ARBETSSKYGG I ER LYCKOFABRIK
Kommentarer
Trackback
